När tilliten sätts på prov

Jag lever i tillit till livet. Det har jag gjort sedan jag började min andliga resa men framför allt sedan den dagen för 9 år sedan då min guide sa till mig att avboka allt jag hade i min kalender den kommande veckan. Jag är helt säker på att jag räddade livet på mig själv den dagen genom att lyssna. Jag var överstressad. Körde mycket i mitt arbete. Ständigt jagande, stressad med ”plattan i mattan”. Jag skulle till Göteborg på möten och utbildning den aktuella veckan trots att jag inte hade tid till något sådant för mina vanliga arbetsuppgifter steg mig över huvudet. Jag vet att jag på något sätt skulle ha kämpat för att få i hop det och liksom alltid kört med ”plattan i mattan”. Den resan tror jag inte att jag hade överlevt.

Men här är jag. Efter flera svåra år kom livet tillbaka. Livet som tog en vändning tack vare att jag lyssnade på min guide, eller ska jag kanske kalla det för min inre röst, den dagen. Jag lever, jag är mer levande än jag någonsin varit. Jag har lärt mig vad som är viktigt i livet och jag gör mitt bästa för att leva. Jag använder ofta ordet tillit. Att ha tillit till att allt blir som det ska. Genom att vara i tillit, kan jag släppa mina rädslor. För vad har jag att vara rädd över när min tro på att jag får det jag ska i livet är så stark?

Jag står i min tillit fortfarande trots att omvärlden genomsyras av hysteri och rädsla för att bli smittad av ett virus som det slås på stora trumman för. Alla ska krypa in i sina hem och gömma sig för vi måste rädda våra liv. Eller vems liv är det vi ska rädda? De gamla, de sjuka, de med nedsatt immunförsvar sägs det. Jag förstår att det kan vara svårt att leva i tillit till att allt blir som det ska om man befinner sig i en riskgrupp men alla andra då? Alla som dör, inte fysiskt utan inombords på grund av ekonomisk kris. Alla som drar på sig enorma skulder för att man inte kan betala hyran för sitt företags lokal eller för sin egen bostad? Högen av räkningar som växer, till berg som kanske aldrig kommer att kunna betalas av. Då spelar det ingen roll hur mycket pengar regeringen avsätter för att man ska slippa en karensdag eller att man kan stanna hemma på grund av sjukdom i flera veckor utan att behöva visa läkarintyg.

Jag har fått avbokningar i min verksamhet. Jag ser i min kalender att jag har färre bokningar än normalt. Jag kan ta det för tack och lov så lever jag inte själv och tack och lov så är inte min sambo också egenföretagare. Men vad hade hänt om vi båda hade varit egenföretagare? Tänk så många där ute som har det så. Tänk på alla barn som drabbas. Relationer som spricker. Alla dessa konsekvenser som uppstår för att det sprids skräck kring ett virus. Kanske är det nödvändigt att överdriva för att människor ska förstå men är det någon som har gjort en kalkyl på hur många människoliv som räddas och satt det i relation till hur många människors liv som slås i spillror? Jag dömer ingen, jag förstår att var och en vill skydda sitt liv, men om rekommendationerna säger att folksamlingar på 500 personer och mer inte är tillåtna så innebär det att vi som är friska kan våga träffas om vi håller behörigt avstånd till varandra.

Jag lever i tillit men jag är inte dumdristig. Jag skulle inte gå på nattklubb med 100 pers. Jag träffar min mamma som befinner sig i riskgrupp men jag kramar inte henne som jag brukar utan vi håller avstånd och jag har slutat krama klienter. Jag ska gå på yoga hos min vän, jag tar emot klienter, jag fortsätter hålla mina kurser som planerat, så länge inte staten sätter in andra rekommendationer, för jag låter inte rädslan ta kontroll över mitt liv.

Dessutom är det så att jag inte kan vara säker på att inte bli smittad även om jag hade ställt in min verksamhet för jag lever inte själv. Min sambo har ett arbete som han går till där han träffar människor så vad är det som säger att inte han skulle kunna bli smittad och sedan smitta mig? Våra döttrar som går i gymnasiet som har ställt in undervisningen men deras praktik där de är bland barn och vuxna ska de gå på. Eller som min mamma berättade efter att hon hade varit i affären härom dagen. Hon hade sett en person stå och pilla på jordgubbarna för att hitta de finaste. Vad händer om personen bar på viruset och någon sedan kom efter och köpte dessa jordgubbar? Hur kan vi veta att viruset försvinner genom att skölja jordgubben i vatten några sekunder när vi ska tvätta våra händer med två i 20-30 sekunder?

Det här var min reflektion så här en fredagsmorgon. Ta hand om dig men försök att inte vara rädd. Försök att leva i tillit till att allt blir precis som det ska. Lev och må bra. KRAM!

/slapp-kontrollen.jpg